Tekst: Kolbein Falkeid / Musikk: ?yvind Staveland
Me drog oss p? ryggen og gjord’kje det grann,
han B?nna og meg og han Hansemann.
Graset va maigr?nt og himmelen bl?
med bitte sm? skyer s? knapt konne g?.
Det va sju, det va ni.
Nei, eg tror det va tri
f?r sol? drakk to s? va gr?.
Ei einaste skya fekk lov te ? bli.
Me l?g der og svimte og s?g ’na, me tri.
Han Hansemann sa hu ligna p? Ba,
og B?nna og meg sukka amen og ja.
Hu va lengting og s?r.
Me va tolv-tretten ?r,
og me fabla om Ba samma ka.
Hu har kr?ller, sa B?nna. Nai, leggar! Sa eg.
N?r hu g?r e det nesten s? dansesteg.
Dei flottaste auer, du tenka deg kan.
Og daier! Me pusta i kor alle mann.
Men best s? det va
tok sky? og la
surt reggen p? land og p? strand.
S? gjekk det mongfoldige vintrar og dar.
Hu Ba forsvant med ein stut av ein kar.
Hansemann daua, og B?nnan blei gift.
Bara eg holle ut og g?r end? p? vift.
Men eg gl?mm’ ikkje Ba
og den maidagen gla
d? me l?g og s?g syner p? skift.
Back to:
VAMP lyrics