`Farv?l k?re v?n, om du far n?gonstans.
De blommor jag plockat f?r duga som krans.
Du vet hur det ?r och i kyrkan gapar b?nkarna tomma.
Jag tror det st?r skrivet; f?rlorar man allt,
s? f?r man en g?ng det igen tusenfalt.
Och jorden den snurrar med obruten fart
om du v?ntar s? kommer jag snart.
Men tack k?re v?n f?r den tid vi var tv?.
Nu skottar de ner dig, jag st?r och ser p?.
Vi har supit tillsammans s? l?nge,
vi var n?stan som br?der.
Jag hade gl?mt vad en m?nniska t?l,
s? kom ih?g nu n?r du kommit i m?l
att jorden den snurrar med obruten fart,
om du v?ntar s? kommer jag snart.
Jag kommer ih?g hur vi dr?mde oss bort
?ver fr?mmande hav och till
kvinnor som smakar s? klart.
Vem ska dr?mma med mig idag?
Farv?l k?re v?n, farv?l v?nnen min,
f?r s?na som oss bjuds s?llan in
att p? den yttersta dagen f? sjunga
i den himmelska k?ren.
S? jag ber f?r din sj?l fast jag ?r inte s? van.
Jag har bett alla b?ner som jag l?rt mig som barn,
och jorden den snurra med obruten fart om du
v?ntar s? kommer jag snart.`
Back to:
BO KASPERS ORKESTER lyrics